Du och jag vi ville dela livet.
Men vad är det då som gör att jag är kvar.
Fast jag har sagt jag ska gå vidare.
Kan det va kärlek.
Att jag nog älskar dig ändå.
Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv.
Packa väskan, ge sig av mot ett eget liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0